Att åka kollektivt i Rio

Förra veckan kunde man i svenska medier läsa om Paris restriktion mot biltrafiken i huvudstadens centrum. Från och med måndagen den 17 mars kommer Paris-borna enbart få köra bil varann dag i och med den höga graden luftföroreningen som leder till svåra invärtes hälsobekymmer. Samt bidrar till den eviga smog som ligger likt en dimma över stan och gör att man inte kan skymta Eiffeltornets fulla elegans. Som motivation till att fler ska välja att resa kommunalt så har man infört fri kollektivtrafik under helgerna.

Rios tunnelbanelinjer

 

Rio de Janeiro är liksom många andra sydamerikanska storstäder hårt belastad av trafik. I och med det alltmer säkra och utvidgade tunnelbanenätet väljer många Zona Sul-bor som arbetar i centrum att lämna bilen hemma. Jag själv blev glatt överraskad första gången jag åkte tunnelbana här i Rio. Det var så perfekt. Rent, bekvämt, lättvindigt, smidigt och snabbt – dessutom med välfungerande AC. Från stationen General Osorio i närheten där jag bor tar det endast 15 minuter till Rios Down Town. Både tur och retur biljetter säljs i form av plastkort från en "self service" automat eller ur en biljettlucka med personlig betjäning. En sak som gör Rios metro lite extra ordinär är att det finns en rosa vagn i mitten av tunnelbanetåget. Denna rosa vagn är under rusningstrafik (mellan kl 06-09 samt 17-20) enbart till för kvinnor. Dessa specialvagnar infördes i mars 2006 för att ge kvinnor ett eget rum, fritt från sexuella trakasserier och tafsande män.

En tunnelbanevagn - endast för kvinnor.

 

Vid jämförelse med Rios tunnelbana känns Rios bussystem vid första anblick både krångligt och komplicerat - nästan som att man måste vara infödd Rio-bo för att lyckas komma med rätt buss. Det verkar finns hur många bussar som helst. Bussar med varierande nummer och olika resmål. Ingen buss är heller den andre lik utan alla skiftar i modeller och kulörer. Olikfärgade bussar eller ej; det finns en logik i Rios bussnät.Varje busshållplats i Rio har ett nummer. Här i Zona Sul finns det tre nummer; 1, 2 eller 3. Inne i busskuren finns en tydlig skylt som visar vilken destination bussarna har som stannar just i den busskuren du befinner dig i. Om du inte finner din destination utsatt på skylten så står du antagligen vid fel busshållplats. Då är det bara att gå till nästa busskur (de brukar ligga på rad - nära varandra)

Baksidan av en busskur i Zona Sul

 

Glöm inte att sträcka ut armen väl synligt för att visa att du vill åka med när din buss är på ingång. Väl på bussen betalar man för sin resa (som i skrivandets stund kostar 3 reias) av en ”cobrador”- en biljettförsäljare. Hen sitter längst fram i bussen och låter dig - efter betalningen gå igenom en järnspärr som man i Sverige brukar se på gamla idrottsplatser. Man får ingen biljett, så vid bussbyte får man snällt punga ut med 3 reais igen. Glöm inte hålla i dig!  Busschauffören drar iväg i rivfart direkt du kommit in innanför bussen, oftast innan dörrarna hunnit stängas.

Jag tycker definitivt man ska försöka åka så mycket kollektivt som möjligt i Rio. Enligt min mening är det väldigt lätt att ta sig runt med både metro och buss – framför allt i Zona Sul och under dagstid. Taxiresorna kan man gott spara på tills kvällskanten.
 
O cobrador
 
Ord som kan vara bra att kunna:

Ida e volta – Tur och retur

Parada - Busshållsplats

Ônibus – Buss

Metro - Tunnebana

Bilhete - Biljett

Troco - Växel

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommentera